torsdag, augusti 09, 2007

Inför Way Out West

Jag hinner ju aldrig blogga längre, ska återkomma till varför nån dag när jag hinner. Vill ändå berätta de viktigaste hållpunkterna inför helgens Way Out West i Göteborg. Så jag klipper in lite av ett mail jag skickade till en kompis som också ska dit:

Manu Chao, The Hives och Kanye West vill jag nog se helst.

Hives orkester har min röst i tävlingen "världens bästa liveband" och den typen av konserter missar man ju inte.

Kanye West såg jag på Sthlm Jazz förra sommaren och då hade han stråksektion och annat maffigt i bagaget. Tror inte det blir så påkostat den här gången, men det är alltid kul att se ett så svullet ego försöka.

Manu Chao har jag inte sett sedan den knasfantastiska Mano Negra-showen som avbröts för trumsolo och stagedivingtävling under strömavbrotten i Saharatältet på Hultsfred 1991. Kanske mitt livs konsertupplevelse även om det är svårt att komma ihåg säkert 16 år senare. Det var faktiskt på dagen sexton år sedan, för de spelade på min 20-årsdag, kommer jag ihåg.

Erykah Badu har jag sett på Annexet en gång och hon var rätt såsig live. Kanske hade hon rökt för mycket och kanske passar hon bättre på en festival med lite kortare show. Det blir nog att man tittar.

The Pogues har jag träffat på väldigt nära håll en gång i Göteborg (när vi bokade dem till Chalmersrock 1994) och de är bättre än sitt rykte live. Sångar-Spike såg lika förstörd ut redan då som någonsin Shane MacGowan. Har dock aldrig sett dem med Shane på sång och det får man ju inte missa, även om jag måste erkänna att jag glömt varför jag tyckte att de var bra för femton år sedan. Och de var jävligt jobbiga att supa ner, kan jag rapportera...

Primal Scream är rätt balla när de är på rätt humör. Vilket jag inte sett dem vara sedan 90-talet. Trots att jag nog sett dem fem gånger på 2000-talet också. Kan man hoppas att alla spår av industrikraut är borta och att de har börjat gubbrocka även live igen?

Sen blev jag rätt jävla Moneybrother-frälst i Gamleby för två veckor sedan. Om Patrik Kolar får ordning på pianospelet så kan det bli klassiskt gubbrockigt.

Både Boredoms och The Go! Team är skojiga live, ska ses. Han strokes-killen Albert Hammond Jr är inte helt fel - blir nog en titt. Eagles of Death Metal är skoj på video och om Josh Homme från QOTSA är med kan det bli klassiskt (fast det är han nog inte, även om wow-hemsan antyder det).


Boredoms live i NYC. Tror att det kan bli problem att få någon av L80, Al-Bin eller Löf att stanna speciellt länge framför det här...


The Go! Team, "Ladyflash", live på Coachella, valborg 2006. Vilket jävla drag de skapar!

Sen tror jag att Lady Sovreign kan bli festligt även om hon är en divig och rätt dum dvärg (kolla vad Atmosphere-Slug skriver om "Lady Sobberin" på Sage Francis forum).

Sånt jag ska skita i av ren trots: Lily Allen (alla jävla förståsigpåare ska dit och då går jag därifrån), The Tough Alliance (jag blir så jävla förbannad när jag bara tänker på deras "shower") och sen är mansgrisen i mig fullständigt överkänslig mot både Laleh och Regina Spektor (båda är så in i helvete manierat "kvinnligt" överdrivna att jag troligen skulle kaskadkräkas om jag såg dem).

Jag vet att jag kommer att få kritik för det där sista, men tycker inte att jag är en kvinnohatare, jag hatar bara det överdrivna. En eller annan (kvinnlig) feminist kan ju försöka sätta sig in i motsvarande situation när någon överdrivet manierat manlig artist står och spänner musklerna, säg 50 Cent eller, ööh... James Hetfield?

Av klubbgrejerna vill jag nog egentligen bara gå på Kajsjul 8 på lördagen med Blak Twang, Kocky och Mapei.

Sen måste man ju kika på sånt man inte kan så mycket om också, så jag antar att Spoon, Koop (gästar Form One i sin hemstad?) och Salem Al Fakir får en chans om det skulle råka passa.

Sen tänkte jag ta minst ett par bärs med mina kompisar Blackstad-Albin och Tomas från Kil (där grisarna kör bil) också. Hög prio på den sista grejen.

Inga kommentarer:

shareknapp

Bookmark and Share