fredag, mars 02, 2007

Hostmedicin och tevetittande

Jag skulle ju anstränga mig och försöka att inte bli sjuk denna helvetesvecka som informatör i allmänhetens tjänst i nordöstra Småland. Det sket sig.

Ligger hemma idag och har någon slags feberyra, eller om det har med blandningen av hostmedicinerna Mollipect och Cocillana-Etyfin att göra. Ska prova att lyssna på Paul Wall och lite annat hackat-och-skruvat för att se om jag förstår bättre vad hostmedicinfreaksen ser i allt det där...

Vaknade av morgonens första hostattacker vid halv fyra i morse. Så har det varit sedan i måndags och det blir inte många timmars sömn någon natt. Ändå känner jag mig inte särskilt trött. Möjligen matt, men inte sova-trött. Emma upplyste mig om att efedrinet i Mollypecten är besläktad med amfetamin igår, vilket kan förklara varför jag inte somnar sittande?

CY CY CY

Det här börjar påminna om den senaste veckans roligaste fantasinyhet - den om att Modernista ska ge ut tripprapporter från Flashbacks forum.

CY CY CY

Sömnlösheten kunde jag dock fördriva med att kolla NHL-hockey med Vancouver Canucks som tog emot Gretzkys Pheonix Coyotes. Har aldrig varit någon stor fan av bröderna Sedin, men fick bådas storhet väldigt klar för mig i natt. Daniel Sedin gjorde förvisso två mål (båda snygga). men det var Henriks båda passningar som var riktigt geniala.

Macke Näslund avgjorde förvisso matchen med sitt 4-3-mål, men hans storhet går mig fortfarande förbi. Visst har han målnäsa, men det är skakigt bakåt - andra baklängesmålet är helt beroende på riktigt lamt försvarsarbete från Näslund. Ni vet den där lamheten som präglade hela hans lock-outår i Modo. Det är lätt att inse varför den notoriske målskytten nästan alltid ligger runt nollan i plus-/minus-statistiken (just nu har Macke +3)

CY CY CY

Över huvud taget är NHL.com en fantastisk sida för statistik och jag inser mer och mer hur galet fixerad jag börjat bli i hockeysiffor. Tänk om vi kunde få läsa så här bra sammanställningar av Elitserien? Jag förstår att det inte är så billigt att excellera i siffror och fakta på det här viset, men Svenska Hockeyligan har väldigt mycket att lära av giganten i väster.

CY CY CY

När hockeyn var slut vidtog morgonteve parallellt med herrstafetten i längdåkning, mellan hostattackerna.

Ett av SVT24:s lågbudgetprogram har smugit sig in i Godmorron Sverige på stor-SVT, nämligen Nöjesnytt. Det är Malmös nöjesredaktion som producerar en bedrövlig smörja med företagskommunikéer (i morse kom ett SonyEricsson-sponsrat rep med Jamiroquay obegripligt nog med) och allmänt skvaller.

Många gillar sån skit, så är väl fint för dem att de har ett eget SVT-program, men det stoppar inte där. De är dåliga journalister också, vilket man inte väntar sig från Sveriges Television. För några veckor sedan rapporterades i programmet några nya artister till Peace & Love-festivalen i Borlänge och inslaget avades med förra årets publiksiffra - som reportern påstod vara lite mer än 30.000 personer. Inte för att jag vet säkert hur P&L räknar sina besökare, men jag skulle bli väldigt förvånad om festivalen i Dalarna gått om både Sweden Rock Festival och Hultsfred.

När dagens program avslutades med en notis om att det nu är tio år sedan Biggie Smalls sköts ihjäl och att Piff Duddy planerar ytterligare en gravskändarskiva, ja då spelade de glada Malmömiffona "Mo Money Mo Problems". Bra illustration med en video där B.I.G redan hunnit dö före inspelningen och där bara Ma$e och Puffy syndes i bild i programmet, eller nä?

CY CY CY

Henry Rollins teveshow känns som kvällens tittartips, om man går på förhandssnacket (till och med i SR P1:s Kulturnytt). Tittar man runt bland Youtube-klippen från Rollins Show så ser det helt stålande ut, med kul prat och musikaliska gäster. Har alltid gillat Rollins surhårda stil och hans spoken word stand up (eller är det föreläsningar?), ni kommer väl ihåg hans korta spotar på MTV från tidigt 90-tal?
Sleater-Kinney - Entertain. Sista(?) gången bandet spelade ihop var i det program som börjar på SVT2 kl 22.30 ikväll.

På Youtube hittade jag förresten den allra bästa James Brown-hyllningen jag sett.

Henry Rollins om sitt möte med den som tidigare var den hårdast arbetande mannen i show business. Jag tror att jag vet vem som tar över titeln...

Inga kommentarer:

shareknapp

Bookmark and Share