söndag, februari 04, 2007

The return of the långa söndagsposten

Förr i tiden, så långt tillbaka som 2006 och 2005, hade jag alltid extra mycket ledig tid på söndagseftermiddagarna då jag kunde sitta i favoritfåtöljen med datorn i knät och blogga meterlånga bloggposter. Om det var bra eller inte vet jag inte, men så såg det hursomhelst ut. Då. Och idag, tydligen.

Nu har våra helger en mycket mer stressig prägel, där varenda sekund med datorn framkallar dåligt samvete och semiirritation. Tror att det kan bero på att en av medlemmarna i föreningen Blom-Jilsmo från och med 2007 är politiskt engagerad och att hemmalivet blir lite lidande av det. Jag får alltså ta min roll bredvid L80 med ökat ansvar för hem och annat på samma sätt som Mona Sahlins make eller - dåligt exempel? - Bill Clinton framöver.

CY CY CY

Schlagereländet är här igen och det är bara att bita ihop. Kommer ihåg när jag som presschef på landets största festival skulle försöka bryta igenom mediabruset med bandbokningsnyheter och helst skulle vilja njuka hela skiten från jordens yta. Riktigt så neggig är jag inte längre och Kristian Luuk var riktigt rolig igår ("...Melodifestivalen är som en blandning av Musikbyrån och Böglobbyn...", haha!). Självklart rasar svenska folket i kvällspressen.

CY CY CY

För den som undrar så är jag alltså inte det minsta engagerad i föreningen Rockparty sedan drygt två år tillbaka. Inte ens medlem. Och det beror inte på att jag är bitter på att jag sades upp från min tillsvidareanställning med ansvar för press- och webbfrågor under hösten 2004, även om man säkert - åtminstone direkt efter uppsägningen - skulle kunna hitta spår av känslan.

Anledningen är att jag själv ville bryta all kontakt för att på så sätt undvika två saker:
1. Att bli en sån där jobbig jävla det var bättre-förrare, som berättar för de som tagit över hur mycket bättre allt kan bli, bara man gör som man gjorde på den gamla goda tiden.
2. För att ge mig själv en chans att lägga tid, engagemang och kreativitet på något annat som jag kan skapa en karriär kring ville jag klippa alla band "...right off!" som Jerry och George skulle sagt...

Det betyder ju inte att jag är ointresserad av vad som händer med Hultsfred, eller att jag måste ignorera intressanta skeenden i den lilla festivalbyn av historiskt lojala skäl. Samtidigt har jag ju inte någon som helst insidekunskap om festivalens utveckling sedan oktober 2004 och riskerar att låta som en bättre-förrare varje gång jag säger det allra minsta negativa om Hultsfredfestivalen. Allt detta gör att jag närmar mig frågor om Rockparty med lite försiktighet - inte minst cirkusen som verkar ha omgett veckans årsmöte.

Nu påstår inblandade att "striden" på årsmötet handlade om huruvida en anställd får vara ledamot i styrelsen och att styrelsens ansvarsområden ska klarläggas, vilket iofs kan vara vettiga frågor för både årsmöte, valberedning och styrelse att arbeta med.

Jag kan bara säga en enda sak om den senaste veckans utveckling i Föreningen Rockparty:

Fy fanken vad skönt att jag inte har något att göra med det där längre! Även om jag är en föreningsmänniska och gillar demoratiska processer, så vet jag att hela det där skeendet skulle känts ovärdigt, jobbigt och förnedrande att ha sin förvärvsinkomst mitt i.

Kanske inte är någon föreningsmänniska ändå?

- Om Rockparty i VT
- Från och med måndag låst artikel hos Barometern/OT
- Artikel som försvinner inom någon vecka på Nyheterna/Östra Smålands webb
- Den nyhetsbärare som flest Hultsfredsbor själva använder för att hålla sig uppdaterade i tiden är Vimmerby Tidning. På deras webbsida står ingenting om årsmötet. Vaket.
- SR P4 Kalmar i text och med intervju med Per Alexanderson (1 minut in i klippet).

CY CY CY

Nya Brother Ali-plattan "The Undisputed Truth" är tyvärr inte en klassiker i samma liga som "Shadows on the Sun".

CY CY CY

Jack Bauers brorsa i femte avsnittet på sjätte säsongen var en av de klassiska 24-vändningarna.

Men för full genialisk 24-effekt måste man ha sett femte säsongen, såklart. Ett tips: Engelska Amazon säljer ut femte boxen för typ 300 pix och levererar på två dagar, i mitt fall till sambons jobb.

CY CY CY

Jag hade leveransproblem med DN för några veckor sedan och skrev i ett morgonsurt brev till tidningens produktionsdirektör (han målade en grym måltavla på sig själv i Resumé) att jag skulle prova 30 dagar med Svenska Dagbladet.

Hans svar var roligt, långt, välskrivet och lite fel. Han påstod nämligen att jag på grund av min bostadsort skulle få SvD med posten och inte av tidningsbudet, vilket är fel. Igår kom dock inte Svenskan med budet och till skillnad från när DN saknats så delade de heller inte ut det uteblivna exemplaret i efterhand idag. Det är fyra klistermärken på vår brevlåda nu och det ser maffigt ut, medan köks- och soffbordet svämmar över av tidningar.

CY CY CY

En annan (halv) mailkorrespondens jag haft tänker jag hålla mer för mig själv, tills vidare. Här på bloggen skrev jag i höstas om min favoritpolitiker och varför vederbörande hade tätpositionen. Några månader senare hade politikern i fråga googlat sig själv och skrivit ett ödmjukt och kul svar från sin riksdagsmailadress. Fortsatt hög klass! Jag vet inte riktigt vad jag ska svara, så jag avstår tills jag hunnit skriva nåt smart.

CY CY CY

Ibland fastnar jag mitt i böcker på ett väldigt ADHD-aktigt sätt. Men aldrig har jag varit fast i lika många i böcker som nu. Följande böcker ligger påbörjade på nattygsbordet:
  • Jeff Chang - "Can't Stop Won't Stop" (stor och viktig, men blir lite tung i längden)
  • Lemmy Motörheads självbiografi (läste några kapitel och blev trött på språket och nu har jag tappat bort den, tror jag)
  • Fredrik Strages "Fans" (säkert ett år sedan jag läste i den alls)
  • George Pelecanos "Drama City" (den är riktigt bra, men tar märkligt lång tid att komma igenom)
  • Jan Guillous "Madame Terror" (varje gång jag tar upp den känns den OK, men det är sällan)
  • Jonathan Safran Foer "Allt är upplyst" (biblioteket vill ha tillbaka den och det kanske är lika bra)
  • Chris Andersons "The Long Tail" (när man fått poängen om den gigantiska marknaden och dess möjligheter förklarad för sig så avtar liksom intresset)
Samtidigt ligger både nya Carl Hiaasen ("Nature Girl", skitbillig hos Amazon!) och Pelecanos "The Night Gardener" och stressar mig bredvid sängen. Där finns ytterligare fem olästa nyköpta eller -fådda böcker...

CY CY CY

Italiensk läktarkultur (ursäkta, måste gå och spy...).

Det är den skiten ni miffon på Boltics och Färjestads läktare ser upp till va? De brinner för sina lag och "står upp" om det behövs där också. Jag vill inte ha med er att göra, helst skulle jag nog vilja att ni inte ens fanns. Hellre 800 åskådare och moltyst än att någon enda människa ska behöva riskera livet för den här dumma dumma machokulturen igen.

CY CY CY

Färjestad verkar ha spelat gladhockey mot Luleå igår och då särsklit Peter Norda Nordström som tog inte en, två, tre, fyra eller fem poäng. Nä, han plockade hem sex poäng - tre mål och tre assist - och borde naturligtvis hyllas som landets bästa spelare just nu. Men han lirar i laget som alla (journalister utom Anrell) älskar att hata och blir därför negligerad.

CY CY CY

Kul med Charlie Christensson och Arne Anka i senaste Rocky-tidningen, men Charlie borde nog inte låtit sig övertalas att börja med Arne igen. Han var både relevant ur ett samhällsperspektiv, rolig och rätt jäkla rebellisk (kom ihåg hela Disneybråket) på 80- och 90-talen. Kommer ihåg hur vi rev ut Arne Ankasidor ur morfars Metallarbetaren, samlade seriealbum och citerade Arne och Chrille Krokodil hela gymnasiet och halva Chalmerstiden. Nu är Arne - liksom Charlie, får man anta - en föredetting, särskilt tydligt blir det när hans serie publiceras i Kellermans tidning...

CY CY CY

Gjorde ett tappert försök att lyssna på Morronpasset i P3 i morse, men det är verkligen helt omöjligt. Det var en arg och självisk programledare, en trängd bög, en konstig tjej som ville höras mest och en finne som gillade att shoppa som analyserade energislukande människor. Det var så förskräckligt att gudstjänsten i P1 blev ett fullt tänkbart alternativ även för en ateist.

Jag har hört studentradioprogram gjorda av egoistiska nybörjare helt utan manus, tekniska radiokunskaper och självkritik som varit ungefär en miljon gånger bättre än P3:s morgonprogram. Hur kunde det bli så här?


.

Inga kommentarer:

shareknapp

Bookmark and Share