fredag, februari 16, 2007

Färjestad snodde två pinnar från underskattat LHC

Äntligen på hockey igår kväll igen och det var kanske den bästa seriematch jag sett, med högt tempo, slutspelstemperament, lagom dos våld och Färjestads starka februariform matchades definitivt av ett Linköping som tuggat taggtråd till mellanmål.

Inte för att jag vet vad som försigår i Linköpings Hockey Clubs omklädningsrum, men det verkar som om tränaren Janne Karlsson vet vad han håller på med. Det är garanterat bra för LHC att han är kvar i klubben efter Gunnar Perssons förlorade förtroende. Har tidigare hört lite om tricks med bortaresor och slutspelsmetaforer och igår i Cloetta Center såg det ut som om Linköpingsspelarna spenderat landslagsuppehållet med gladiatorträning, ungefär.

När clubben gick in i närkamperna så smällde Färjestadsspelare in i sargen på ett sätt som normalt bara bröderna Hanson och andra kanadensare brukar bjuda på. Att ingen blev skadad är ett betyg på att Linköping dessutom kan tackla på ett rimligt sätt, även om det blev en hel del utvisningar som resultat. Till och med spelare som sett rätt sega ut de 30 första omgångarna i årets elitsere - tänk Magnus Johansson, Uffe Söderström och han Fransson som nyss kom från Frölunda spelade fysiskt. Alla de bleknade naturligtvis i jämförelse med Musse Håkansson, som verkade dopad och gjorde mos av allt i sin väg. En rättvis dag hade han fått bärga hem tre poäng, men Heino-Lindberg i FBK-målet i kombination med rätt mediokra och osäkra domare jämnade ut matchen.

Starten av matchen var alltså intensiv och granithård, med massor av utvisningar. De flesta för mindre snälla grejer som boarding, charging och roughing. Tre man på varje botbänk var en ganska vanlig syn större delen av första perioden. Något slags knasigt domar- och sekretariatsjabbel gjorde dock att man tappade räkningen på kvittningar ooch vem som skulle släppas in vid nedräknad utvisning eller mål. I min mening kostade just det strulet Färjestad matchens andra mål, då LHC utjämnade till 1-1.

Linjemännen och domaren Morgan Johansson rörde till det för sig flera gånger, inte minst när han först viftade avvärjande för FBK:s 2-3-mål och senare gick med på videogranskning (som i sin tur borde visat att Johan Motins puck inte kan ha varit inne i mål innan Per Ledin stod offside i målgården).

Vad fan som egentligen gäller när det gäller tekningar är något som jag inte längre förstår. Jesper Mattsson och Micke Johansson blev borttbytta flera gånger från punkten och även Jörgen Jönsson fick flytta på sig efter att ha stått helt stilla. Det finns regler som säger något om att man ska invänta pucksläppet helt stilla och jag tror att framför allt Jeppe har en del finter och handledstricks för sig, men han står helt stilla och det borde vara tillåtet. Jocke Eriksson i LHC lackade ut på skiten och fick tio personliga minuter när det återstod ungefär lika mycket tid i tredje.

Johan Motin!!! Ännu mer än hans första elitseriemål är det sensationellt att han faktiskt fick ner Sami Torkki på isen i sin första elitseriefajt. Torkki! Motin är 17 år och borde vara livrädd för monster som Torkki. men ger sig in i fullskaligt slagsmål med karln framför Heino Lindberg.

Chrippe Söderström brakade i sargen när han bommade en tackling på LHC:s Majesky och verkar ha skadat ryggen, även om det inte kommit några rapporter om skada på Chrippe (som för övrigt gjorde en stark kämpamatch som vanligt, men han måste bli kallare ensam med målvakter!).

Efter matchen stod både Emil Kåberg och Ledin kvar och pratade med domarteamet länge, till FBK-fansens förtjusning och de vita ståplatslejonens förfäran och burop. När de till slut lämnade isen visade de båda blåmärkesbröderna hur mycket de gillar att reta motståndarfansen genom att med uppsträckta armar tacka för publikens reaktioner. Som ju inte direkt blev lugnare, om man säger så. Kul!

Något jag inte begriper är den taffliga inramningen i Cloatta Center. Speakern har en nervöst skakig mikrofonröst, långt ifrån Bosse Sonnös ursäkra vibrato i Karlstad. Lejonhuvet i tyg som spelarna åker igenom är u-så-fånigt och någonting - troligen placeringen av hemmastå allt för nära isen - gör att hejaklacken inte riktigt fyller arenan med ljud.

Fyllde arenan med ljud gjorde däremot Östkrafts telefonsignal som var någon slags matchsponsor-jingel för deras telefonitjänst. Med en ljudnivå på gissningsvis 120-130 dB är jag helt säker på att ganska exakt 8151 personer aldrig någonsin kommer att överväga orange telefoni med Östkraft. Åtminstone inte så länge det gör ont i öronen, vilket både jag och L80 har idag. Östkraft borde få sina pengar tillbaka, för ufona på Cloetta Center skyller på att "filmen levererades" med så hög volym i stället för att ta ansvar för hur reklamen presenterades...

Slutligen, Ante Johansson ger nu officiellt upp säsongen (och tror åtminstone jag, hela sin karriär). Jag skriver det här på engelska så att den mest berörde kan begripa om han googlar sig själv:

Lance Ward, you idiot you. If you had paid better ettention to hockey-class back when you were a kid you might picked some useful stuff up. The hockey stick is meant to be handling the black circular thingee we call puck. Not for banging the oppisite team's players. What you did to Andreas Johansson is called a slashing and is not either allowed or condoned, because people can get hurt. The same goes for things called cross-checking, spearing, tripping, butt-ending and hooking and you need to stop doing those also. And because of total cretins like you players will have to give their whole livelyhood up. Is that worth it or do you see why you need to just quit?

HV 71 borde verkligen sparka sin värdelösa import, om de hade lite stake.

2 kommentarer:

stina sa...

skriv fler beska texter på engelska!

Check Yourselfish sa...

Yeah! Kände att det var gött. Ska grunna ut ett bra koncept för engelsk magsyra.

shareknapp

Bookmark and Share