onsdag, november 15, 2006

Äntligen frisk

Är fortfarande hemma sjukskriven, men i morgon ska jag verkligen jobba. Shieeet vad efter jag är med allt nu. Usch och tvi.

CY CY CY

Såg Färjestads eländiga backspel avgöra ännu en match igår på tv. Janne Niskala anses vara FBK:s bäste back, men hans fem sekunder långa siktande på blålinjen i powerplay som hans landsman, Timrås ess, Riku Hahl utnyttjade effektivt avgjorde matchen ihop med dålig disciplin från Ledin och andra barnrumpor. Det sjukaste är att Jonas Frögren än en gång var lagets bäste back, precis som förra matchen som jag såg på plats. Han kanske inte för alltid glömt hur man spelar ishockey ändå? Olausson, Kantor, Rhodin och Atte Petmäklubbinen är som vanligt vansinnigt dåliga och det blir kanske inte ens slutspel om de får fortsätta. Och det finns verkligen inte en chans att en frisk Peter Nordström spelar så dålig ishockey som en snubbe med nummer nitton på ryggen spelade igår. Ska vi gissa att snacket om fullt rehabiliterad Norda är en mörkläggning?

CY CY CY

Jay-Z:s platta är oerhört svår att få grepp om och även om Sean Carter kan rappa brallorna av alla med "young" och "li'l" framför artistnamnet så är det en rätt tråkigt skiva. Fast låten "30 Something" pratar rätt mycket om saker jag kan relatera till, till skillnad från alla populära texter om knarklangning och horeri.

CY CY CY

Sitter än en gång med i hiphopjuryn för det största (fast kanske inte längre mest ansedda?) musikpriset, men inser att det är flera släppta svenska skivor som jag inte fått från respektive majorbolag. Antar att exempelvis inte Fattarus skivbolag vill ha min grammisröst? För övrigt är det rätt märkligt att inte varken Game eller Jigga dumpit ner i brevlådan ännu, men jag tror jag vet varför och stämmer det är det rent ut sagt fånigt.

CY CY CY

Ganska ofta skriver jag grejer här på CY som kan tolkas som att jag är en typiskt borgerlig tjänsteman, även om jag försöker dölja min politska åskådning så gott det går. Men min favoritpolitiker alla kategorier är en skäggig EMU-motståndande socialdemokrat, självklart Leif Pagrotsky.

I veckan satt Paggan i SVT:s morgonsoffa och visade som vanligt hur en stor retoriker säger stenhårda saker utan att bli plump. Han liknar sitt parti med en sekt och vad han egentligen säger är självklart att i stort sett hela socialdemokratiska partiet lider av samma symptom som den tidigare regeringen led av, nämligen pampsjukan. Han menar att hela partiet måste reformeras ifrån grunden och där är klart att Göran Persson och hans pösiga ande skrämt bort intresserade unga. Jag har ju självklart ingen aning om hur det är på ett slumpvis utvalt möte i det gamla arbetarpartiet, men om en sån som frk. slåss-på-krogen OCH skrika-svartskalle OCH köra-för-fort-i-närheten-av-tätbebyggt-område både trivs bra och lyckas få tunga förtroendeuppdrag så är det nåt som är knas.

Paggan är smart, prestigelös och jävligt duktig retoriker. Vore han ny sosseledare tror jag att de blev svårslagna. Synd för honom och oss att han är man.

CY CY CY

Måste berätta en rolig anekdot om första gången jag träffade Paggan - som beskriver honom ganska bra. Var på en känd svensk rockmanagers 40-årsskiva på Nalen och stod runt ett ståbord och drack med några kompisar. Fram till bordet kom Paggan med Per som presenterade alla. Paggan frågade på ett jävligt okomplicerat och ärligt intresserat sätt vad alla jobbade med och jag och Carina berättade om Rockpartys festivalkontor. En tjej - vi kan kalla henne Helena - berättade om att hon nyligen flyttat tillbaka till Sverige efter 10 år i England. Tjejen som vi kan kalla för Helena frågade sedan Paggan (eftersom hon kände alla oss andra sedan innan hon flyttade till London) vad han jobbade med och 99 av 100 ministrar hade tagit det som en förolämpning. Men Paggan svarade "jag är statsråd", skrattade gott med resten av bordet och tyckte precis som tjejen vi kan kalla Helena att det var rätt naturligt att hon inte visste vem som var kulturminister i Sverige.

CY CY CY

L80 hade sina trevliga kompisar-slash-kolleger hemma på middag häromkvällen och en av dem ville visa en film som hon hade påverkats mycket av. Kvällen kom nästan av sig när vi gick in på Micke Gunnarssons webbsida (välj "filmen"), men den är klart sevärd. En lång diskussion tog vid om Gunnarssons berättarknep och jag gillar själv inte att bli iväglurad på känslomässiga villospår på det där sättet. Men det är jäkligt effektfullt och hans poänger är värda att tänka på om inte annat.

CY CY CY

Två svenska förortsrappare sitter på internet och hotar varandra med stryk i offentliga forum, den ena utmanar den andre till en offentlig uppgörelse av valfri våldsmetod och folk undrar varför ingen orkar bry sig om svensk rap.

Inga kommentarer:

shareknapp

Bookmark and Share