lördag, oktober 21, 2006

Grattis MB, låt oss göra om det här 2016!

Läste precis vad jag skrev om Musikbyrån vid lunchtid idag. Antar att vi får sortera in det under grinig-hungrig-och-helgsugen kategorin, för det är klart att om något ska få rätten att flytta på en fredagsvisning av West Wing så är det Musikbyråns 10-årsfirande.

Har iofs suttit och tutat i mig bättre delen av en literflaska sydafrikanskt vin, några Heineken och både konjak efter maten och en liten Famous Grouse lagom till nattkröken, men jag måste erkänna att jag är extremt harmonisk här i fåtöljen med den lysande Magnus Bronis och de andras briljanta public service-demonstration.

Särskilt Kåre Persson är värd ett kapitel för sig. För jag antar att hela "Ebbot - the movie" får skrivas på hans konto och den typen av kreativa genier skulle aldrig få leva i en tevevvärld utan licensbetalning. Kåre Perssons kan inte beskrivas, han måste upplevas. Som när jag en gång som festivalbokare förklarade att tyska mupprapp-dockteatern Puppetmastaz nog inte skulle låta honom intervjua människorna bakom dockorna, utan bara själva dockteatern. Kåre tog det med ro och gick till rekvisitaverkstan på tevehuset ute vid Jägersro och lät tillverka en Kåre-mupp som skötte hans talan under intervjun. Stort, stort jävla hjärta.

Att man måste vara sjukt insatt i vem som är vem i programmets redaktion tycker jag har varit ett marknadsföringsproblem under många år. Micke Nordlander, Håkan Thor Thörn, Kristin Henriksson och Johanna Olofsson skulle - liksom självklart idolen Kåre - rättmätigt betraktas som vårt lands bästa och viktigaste musikjounalister om reportagen fick en tydlig vinjett (tänk hur 60 Minutes gör exempelvis).

Kvällens nästan fem timmar långa program var en rackarns skön vandring ner för minnenas allé och allt som oftast var det rätt välbekanta björkträd från trakterna kring Hulingen som stack upp i kanten. Min egen period som djupt involverad huvudfunktionär, scenchef, anställd presschef, artistbokare och musikbranschperson sammanföll ju i mångt och mycket med de tio första åren för Musikbyrån och nästan hälften av konserterna (och säkert fler om man räknar samma turné) som klipptes in i jubileumssändningen har jag sett i verkliga livet. Klart man blir nostalgisk...

Några höjdpunkter:

Björn Olssons självvalda utanförskap som ger oss roliga anekdoter.

Method Man vid sjön Hulingens strand, inte riktigt nykter.

Joe Strummer, som är den mest verbale rocksångare jag någonsin hört öppna käften, pratar om lärdomar från ett liv i rock (strax innan det tar abrupt slut, alldeles för tidigt).

Jocke Berg - nästan lika bra med formuleringarna - bjöd frikostigt på sig och resten av Kent. Samis näsblod var och är en klassiker...

Hade glömt att bolibompa-Sara var musikbyrån-Sara förr i tiden. Kommer ihåg att jag och Gus tyckte att hon var het på 90-talet.

Robyn Carlsson får alltid ta emot så jävla mycket skit för att hon gör flummiga intervjuer, men hon var den absolut mest vältalige artisten i hela programmet. Särskilt bra poänger hade hon (och självklart smarte Broni) om strukturomvandlingen med storbolagens vacklande.

Sahara Hotnights från 2001 var mäktigt i sin frenesi och, nä - de var inte så gamla då alltså - men Jossan ägde ju världen redan då.

Och Marias hubbys band Hives gjorde nåt rätt galet med ett potpurri av Hellacopters, "Hey Ya" (refrängen var tuff!), Saul Williams "List of Demands", Three 6 Mafia (!), "Seven Nation Army" och sin egen "Hate to Say I Told You So".

Just Saul Williams var väl kvällens store vinnare som fick samma låt spelad ytterligare en gång då Robyns och Jenny Wilsons pianoduett av samma låt repriserades. Poetens STIM-check måste ju tas emot med stor förvåning borta i Brooklyn.

Annars var ju inte rappen i centrum för den här bonanzasändningen direkt. DJ Premier fick prata men inte låta med musik, Wu-Tangs klassiska Hawaiigig blev inte ens en låt långt, Timbuks sekvens var lång men kändes inte helt oumbärlig. Det var nästan bara Looptroops studsande livegig från Mejeriet som kändes som något annat än ett svart musikalibi.

Mindre bra eller nödvändigt tycker jag att Svante Lodéns töntiga möbelknäck var. Tänk om hans himmelska Jamaica-resa med Junior Delgado fick vara med i stället...

Ska man försöka sammanfatta sina egna tankar under programmets gång så är det ju inte nånslags bättre-förr-känsla det handlar om utan nåt lite annorlunda. När jag jobbade som musikchef på Studentradion K103 och senare på både Arvika- och Hultsfredsfestivalen så ansträngde jag mig för att inte vara en enkelspårig genreidiot. Det säger sig själv att jag skulle inte gjort mitt jobb om jag inte kunde skilja på Joakim Hillson och Håkan Hellström, men man måste ju inte gilla att lyssna på softpop, techno, metal, dubstep, hardcore och rap omvartannat.

Och där är jag nog idag, för även om jag studsar runt som en guttaperkaboll i TV-rummet när Refused river Umeås Idun med "New Noise" och bob hund med "5 meter upp i luften", så känns det mer naturligt för mig att vara en dissig och åldrande hiphopare.

Med ålderns rätt får jag nu ändå slippa lyssna på annat än det jag gillar allra bäst. The boom och the bap. Skönt ändå att någon tar ansvare för helheten och ingen tar det ansvaret bättre än Musikbyrån. Tack och grattis!

7 kommentarer:

ptrkhmbrg sa...

En av mina bästa idéer i redaktionen (även om jag inte var inblandad alls i urvalet). En liten anmärkning. Håkan heter Thörn i efternamn. Jag har fortfarande sista timmen kvar att se.

Check Yourselfish sa...

Vilken var en av dina bästa idéer? Att Håkan inte skulle heta Thor i efternamn?

(Ja, jag tror att jag vet vad du menar - men jag är uttråkad. Du menar förstås "60-minutes-vinjetter" till repen, va? Har vi pratat om det här när jag varit onykter och sen har jag fått för mig att det är min idé? Sorry i så fall, haha!)

Check Yourselfish sa...

Eller var det Kåre-muppidén som du knäckte?

Förresten i den där uppräkningen av redaktionsnamn skulle förstås Fredrik Norberg, Roger Nydahl, Cat Bengtsson, en kille som heter Patrik och en hel del andra namn också varit med om jag fått tänka efter...

ptrkhmbrg sa...

Nä. Iden att fira tio år med en natt fylld av retro, den var min. Inte så allvarlig först, men den plockades upp och omhand. 60 Minutes-grejen har jag inte sett förut.

Check Yourselfish sa...

DET var en bra idé.

Kom förresten att tänka på hur bra The Latin Kings-grejen var med den fantastiska "Botkyrka Stylee" också, i motsats till det jag skrev om brist på rapmusik. Den där inspelningen gjordes då nästan ingen stod i TLK:s ringhörna runt andra skivan - långt före stora hits som "Blend dom".

Måste säga ett stort WORD till det som Broni skriver på Musikbyråns webb också:

"Tycker vi ska vara stolta över public service - Musikbyrån hade inte existerat utan det. Ett ännu lite större tack till alla nygamla kollegor som jobbat med Musikbyrån genom åren. Bra TV gör sig inte självt.
Men den största tacksamheten går naturligtvis till alla ER som tittar. Ni är i snitt någonstans runt 300 000 i veckan och i en överdriven jakt på miljonsiffror kan det ju låta lite. Men helt ärligt, hur coolt är det inte att minst 10 års samlade Hultsfredsbesökare har upplevt en liten dos rytmnoise med Liars, några förtrollade toner från Ani Di Franco eller noddat med till Isis därhemma i TVsoffan. För att då nämna några av alla 857 artister som medverkat i programmet genom åren."

Exakt: 300.000 är landets största konsertarena, bra så tycker jag! Sluta jaga miljonsiffror SVT, fortsätt göra bra teve i stället!

kick ass sa...

en fredag framför tv'n har sällan kännts så nostalgisk

det var som på rudsvägen back in the days när vi hängde i min soffa drack miller och tittade på musikbyrån

Check Yourselfish sa...

Jag fick inte bara nostalgikänslor av programmet, utan fick nånslags märklig här-är-ditt-liv-känsla också. Det var så mycket hultsfred och konserter, artister, turnéer och människor man kände igen att det blev nästan personligt...

shareknapp

Bookmark and Share