torsdag, juni 15, 2006

Jag hade min festivaltorsdag på en tisdag

Har hållit på med en gigantostor presslansering sedan slutet av maj och i tisdags gick jag i mål. Dagen kunde ha förflutit bättre, eftersom någon flane på någon flygplats lyckats med konststycket att missbedöma flygtiden Järpen-Mommehål med sisådär 100%. Den planerade två-och-en-halv timme långa flygresan tog i stället - på grund av motvind? - drygt fyra timmar och dagens huvudperson missade därmed sin egen pressträff med nästan två timmar...

Pressen stod och väntade i en bastuvarm konferenssal och allt skulle kunnat bli päronformat om inte nyheten var enorm och personerna som skulle lansera densamma var fullblodsproffs. Och även om alltihop kändes som ett fiasko direkt efteråt blev ändå resultatet lyckat med tidningsom- och uppslag, huvudnyhet på båda regional-TV-kanalerna och ganska mycket rikstäckning.

Att hålla god min när det kör ihop sig är tyvärr inte min bästa gren och alla tycker nog inte om att jag är en sån där jobbig jävel som säger vad jag tycker när min åsikt efterfrågas. Tisdagen den 13 juni blev min festivaltorsdag och alla som någon gång jobbat på pressavdelningen på en musikfestival vet hur sinnesrubbad en festivaltorsdag alltid blir. Antar att det är likadant just nu, sju mil sydväst...

CY CY CY

Själv kan jag inte bestämma mig om när jag ska åka till Hultsfred, före eller efter fotbollen? Sverige - Paraguay klockan 21 gör ju att jag inte kan börja dricka Heineken förrän vid midnatt. Jag måste nog inse att fotbollen endera inte tittas på alls, eller att det blir på storbildsskärm.

CY CY CY

Hultsfred kan nog bli jävligt kul även i år, men jag har mina onda aningar: Förra året - när jag för första gången på tolv år kunde helt fritt gå omkring och titta på spelningar - hade jag väldigt svårt att orka koncentrera mig på en artist nog mycket för att stå en hel konsert. 20 minuter Immortal Technique räckte bra, efter fyra låtar med The Magic Numbers märkte jag hur mina egna fötter bara gick iväg och det var alldeles för många gig som jag inte ens förmådde mig att gå förbi. I år lär jag väl inte få 100 ölbiljetter och VIP-pass till fri sponken, så alkoholen kanske tar en mer naturlig andraplats på prioriteringslistan.

Timbuk & Damn!, Org12 & Larran, Diplo vs. A-Trak, Up Hygh!, Gnarls Barkley, Mitchell Brothers, Cunninlynguists, Snook, Pharrell och Supersci är de enda grejerna som känns definitiva, men det finns mycket annat intressant också.

CY CY CY

Jay-Dees låt "You Can't Hold a Torch" på Busta Rhymes nya skiva "The Big Bang" är inte bara en av Dillas bästa produktioner någonsin, det är Bustas bästa låt sen "Woo-Ha" och Q-Tip som gästar är tillbaka på stort vis. Knäppast på Bustas skiva är gravgrävarbeatet i "Legend of the Fall-offs" där ljudet av en spade i marken är låtens kagge...

CY CY CY

Har tagit ledigt idag, ligger i soffan med solen gassande utanför och tittar på andra säsongen av Entourage. Jeremy Pivens rollfigur Ari Gold är verkligen hi-jävla-larious och jag hade missat både det enorma avsnittet från Playboy Mansion och Bob Sagets sjuka cameo i avsnittet "Neighbours" på TV och har ytterligare en osedd episod att ta igen på DVD-boxen. Lite tragiskt är det när Johnny Drama i fjärde avsnittet matchas med Chris Penn för komisk loser-brorsa-effekt, såhär efter Penns alkoholismrelaterade död...

Entourage är den bästa TV-serien någonsin, by the way.

CY CY CY

Fotbolls-VM-peppen kom liksom av sig i lördags när ett gäng gula kycklingar snavade fram på och sköt bredvid. De enda från T&T-matchens startelva som förtjänar godkänt är Chippen och Shaaban, men när Allbäck och Kim kom in fanns helt plötsligt vilja och fart. Hoppas att båda två startar ikväll...

4 kommentarer:

Mighty sa...

Måste bara säga att jag inte alls fattade grejjen med "You can´t hold a torch" Förstår inte vad som är bra. Men han har en imponerande lista med smarbeten. Jag är mer impad av låter som Touch it (med Daft-samplingen) och How we do it over here (med Missy)
Men å andra sidan så förstår jag inte storheten i Entourage heller , så det kan vara något grundläggande som skiljer oss där ;-)

Check Yourselfish sa...

Oj? Det är lite skumt med dig och Petta at pop och soul kan vara hur slö och smörig som helst, men när det gäller raplåtar måste de ha tuggummirefränger och stompiga beats - the soulful ish känner ni inte alls.

Vad säger du om spad-snaren då?

Och alltså: Entourage??? Om du inte får gåshud när Bono hälsar hardenäran till Johnny Drama från scenen, eller när huset-fullt-pappan knarkar och ligger med call-girls i rollen som sig själv, eller när...

Serien är ju så smockfull av hysteriska insiderskämt, smart dialog och snygga ouppnåeliga människor och miljöer att man måste älska den. How can you not?

Mighty sa...

Jaee... Jag får väl erkänna att när det gäller hiphop så går jag loss på allt som stavas OLD-SCHOOL och har en liten fläkt av det...

Vad gäller Entourage så bygger jag helt mitt resonemang på det enda avsnittet jag såg hemma hos dig (piloten?) Kan hända att det lyfter senare. När det gäller amerikansk tv så är det bara West Wing och Six feet under som intresserar mig just nu. UK rular där också som i så många andra sammanhang.

Check Yourselfish sa...

OK, det är ju lite skillnad mellan dig och Damp där - han gillar ju bara SNAP och chopped&screwed...

Entourage tycker jag att man bör titta på, men det gäller nog att se alles i en inte allt för uppdelad ordning. Sen skadar det inte om man - som jag - har den störiga förmågan att kunna känna igen varenda b-skådis och branschkändis.

shareknapp

Bookmark and Share