onsdag, maj 31, 2006

Aftonbladet och jag

Aftonbladets publicering av namn - inklusive stor omslags- och helsidesbild - på den 13-åriga flickan som våldtogs och nästan mördades av ett drog- och anabolafreak natten till i lördags har med rätta blivit väldigt omdiskuterat.

Chefredaktör Anders Gerdin stod i TV igår (kolla TV4:s 22-sändning här) och försökte försvara sitt publiceringsbeslut och hans huvudargument (att flickans föräldrar tyckte at det var OK, därför var det OK) skulle kanske kunna ha vägt tyngre om det åtminstone såg ut som att han trodde på det själv. Nu såg han i stället för förtroendegivande extremt plågad och osäker ut. Se själva här i klippet vid länken ovan.

Kan verkligen en reporter (undrar hur Mira Micic mår idag?) eller ens en chefredaktör avgöra om en för två dagar sedan våldtagen flicka mår nog bra för att anses kunna känna efter om hon klarar av den offentlighet som en kvällstidningspublicering innebär? Kan föräldrar till ett barn som för några dagar sedan blivit våldtaget anses vara nog i balans för att förstå en sådan publicerings effekter?

Svaret på båda frågorna är självklart nej. Ingen mediaovan person förstår följderna av sådan publicitet. Som chefredaktör måste man ta det ansvaret åt privatpersonen, inte bara ansvaret för att dagens löpsedel säljer så många lösnummer som möjligt...

Det finns en liten möjlighet att både föräldrarna och den 13-åriga flickan alla i söndags förstod vad de pysslade med och att de då hade full koll på alla mekanismer som kan spela in, men riskerna de löper väger över den lilla lilla möjligheten hundrafalt.

Resumés chefredaktör Viggo Cavling sammanfattade allt det här mycket bra redan i måndags och har du inte läst Viggos svavelosande nätledare så tycker jag att du ska göra det direkt.

Under gårdagen dökt det upp ett målsägarbiträde (advokat utsedd att stödja brottsoffer) vid namn Christer Magnergård och han gjorde ju tydligen även han nästan lika mycket skada som nytta sin första dag i ärendet. Åtminstone om man ska tro Anders Gerdin som medverkade i SVT:s morgonprogram i morse.

Christer Magnergård uttalade sig flera gånger under gårdagen om att Aftonbladets agerande inte bara var tveksamt etiskt sett, utan också att tidningsartiklarna riskerar att försvåra polisens utredningsarbete.

Gerdin påstod att han ånyo hade pratat med flickans föräldrar och att de nu inte höll med om eller förstod varför advokat Magnergård hade gått ut och kritiserat Aftonbladets handlande i massmedia. Avslutningsvis påstod Gerdin att föräldern hade frågat honom om man fick byta målsägandebiträde.

Och det är klart: Som förälder finns det väl nästan ingenting som är så känsligt som att bli beskylld för att inte i varje läge ta - eller ännu värre: kunna ta - vara på sitt barns intresse på allra bästa sätt. Inte heller föräldrarnas efterhandsreaktion är ju därmed ett rimligt försvar för Gerdin, tycker jag. Det är nog inte särskilt troligt att man får in en offentlig kil mellan föräldrarna och Aftonbladet.

Det mest intressanta med morgonens debatt i Gomorron Sverige på SVT var inte den märkliga kampen mellan advokaten och chefredaktören om vem som tyckte att de förstod föräldrarna till den våldtagna 13-åringen bäst, utan att Micke Lejnegard för första gången någonsin gjorde en 100-procentig journalistisk insats och att han med ett ankares pondus krossade Gerdin då han fullständigt omdömeslöst lyckades med konststycket att namnge flickan även i SVT. Antar att sändningen dyker upp här på nätet snart.

Jag själv köper både Expressen och Aftonbladet och nästan varje dag, fråga mig gärna varför. Därför tycker jag också att jag har mer rätt att kritisera och ifrågasätta Aftonbladets handlande än de flesta kulturknuttar som säger "jag köper ju inte kvällstidningar, för de är så fyllda av skräp"...

Jag kommer nog att fortsätta köpa Aftonbladet, men jag vill se en tydlig riktningsförändring i tidningens utveckling om jag inte ska tröttna. Det skulle vara oerhört intressant att höra erfarna och duktiga journalister som Robert Aschberg, Jan Guillou, Lasse Anrell, Helle Klein, Fredrik Virtanen och Belinda Olsson förklara hur det känns att jobba för en tidning som tar den här typen av beslut.

Jag tror att de skäms allihop, men jag tycker att den som bör skämmas mest är Anders Gerdin, vars axlar också såg extremt nedtyngda ut i TV igår.

Bloggen Veckovis har förresten gjort en utmärkt summering av mycket som skrivits om publiceringen, läs posten "Jamenförhelvete, Aftonbladet!" här.

3 kommentarer:

Aks L sa...

Finast är väl att klura på varför AB och EX har helt olika metoder vad gäller skyddande av brottslingar (Hagamannen) och brottsoffer…

Check Yourselfish sa...

Sant! Expressen får skit för att de hänger ut en snubbe som våldtar gamla tanter och sliter öronen av dem.

Aftonbladet tycker att våldsmannen ska förbli anonym, men att offret ska hängas ut...

kick ass sa...

de är iaf konsekventa, konstant inkompetenta?

jag säller mig till kategorin människor som verkligen aldrig köper en kvällstidning. men jag tycker faktiskt inte det diskvalificerar mig från att ha en åsikt om skiten.

jag tror inte heller att det "bara" är tack vare gratistidningarna som de svenska tabloiderna tappar i upplaga.

folk är trötta på att bli upprörda och idiotförklarade varje gång de bläddrar i sin tidning. och om inte en chefredaktör kan förstå det -gerdin/sjöberg dags att vakna?- då är det väl antagligen bara att gratulera. tids nog kommer troligen tidningarna tack vare deras innehåll och avsaknad av moral att utrota sig själva.

leve marknadsekonomin! hahaha

shareknapp

Bookmark and Share