onsdag, april 19, 2006

Vuxna män gråter


Eller åtminstone får vi något fuktigt i ögonvrån när något så svårfixat som ett SM-guld återigen bärgats hem till solstan.

Jag hade märkligt svårt att högljutt riktigt jubla över Färjestads överlägsna 5-3-vinst i sjätte finalen igår kväll. Inte för att jag inte gladdes över segern och inte för att jag var nedstämd av något annat skäl.

Utan därför att jag liksom fick den där stolta - men jävlar så jobbiga - tomheten i kroppen som jag är så van vid efter varje lyckad Hultsfredsfestival.

Jag vet att många inte fattar vad hundan jag snackar om, men ni som arbetat länge och engagerat er i något som tar tid, kraft och rätt mycket perspiration att spika ihop och därefter nått det önskade resultatet på väldigt kort tid - vet exakt vilken tomhet det är jag pratar om.

Jag blev lite gråtmild redan när TV4 intervjuade Jörgen Jönsson direkt efter matchen - karln är som gjord för att leda grupper gjenom stridigher. Stod han på valbar plats någonstans skulle jag kryssa honom direkt.

När sen Perra Johnsson fick försöka samla tankarna för att som vanligt med sin generösa och genuina ledarstil sprida beröm till alla som förtjänat det bubblade det upp stolta Värmländska tårar en gång till.

Och när FBK skickade ut Hållberg - först ut ur klungan med glada Le Mat-bärande lilagula kämpar - för att ta pokalen på ett eget litet ärevarv, var det nära att det brast ordentligt. Inte minst när man fick se Lindebojjs intervju med Hålla där han är så glad så glad så glad att slippa ta emot något mer silver.

Allra värst var det när man fick se Per Ledin (Per Ledin!!!) ta emot Wolfpacks (Led-)insamlade pengar för att hjälpa honom med betalningen av hans Touretterelaterade böter. Ledin var så stolt över att få bli så hyllad och... ja, jag var lika stolt över att det stod FBK på Per Ledins bröst - hur konstigt det än kan te sig för den genomsnittlige TV4-tittaren.

Men varför reagerar man så där? Bra fråga, faktiskt. Att spelarna och ledarna själva skrattar och gråter omvartannat, det förstår man ju. Jag har ju inte tränat 12 pass i veckan i 40 veckor. Jag har ju inte åkt lilagul buss ett varv runt jorden. Jag har ju inte fått nyckelbenet avslaget på sju ställen så sent som i januari i år. Och jag har ju inte blivit kallad idiot i tidningar, TV eller på internet för något jag gjort på en is i stridens hetta. Likförbannat känns det som om man varit där och kännt smärtan, utmattningen och lyckan ihop med laget.

Visst fan har det kostat på att åka från Östkustens pärla till rikets alla hörn för att kolla på hockey och nog drog jag på mig ett helt galet förmaksflimmer i nervositeten på läktaren den allra sista semifinalmatchen i Jerusalem, men det är nog inte därför man känner sig delaktig.

Man blir delaktig när man försöker förstå sig på varför ens favoritlag spelar knashockey med dumfysiskt spel utan finess, eller långa pucktransporter genom mittzon i stället för snabba passningar. Man känner sig ännu mer delaktig när man inte bara skrikit på läktaren i frustration över hur drälliga gamla hjältar - som Totto Rhodin och Jonas Höglund (har själv fått rejält med däng av båda två i pojk- och juniorlagshockey) och kanske allra mest Pelle Prestberg - blivit när säsongen lutade uppför som mest - utan också tjatat här på bloggen och ibland på andra ställen.

Helt plötsligt tar de sitt stora ansvar och kämpar så svetten sprutar. Stolthet är ingen oviktig faktor.

Helt plötsligt förresten: Det krävdes ett tränarbyte, som jag också efterlyste här på Check Yourselfish redan den 16 november. Det krävdes att Leif Strömbergs bonka-å-slå-hockey försvann för att en mer fartfylld och noggrann hockeyfilosofi av klassiskt FBK-märke skulle få ta över.

Man kan idag bland Färjestads egna guldkommentarer på farjestadsbk.se läsa sig till att en del av grejerna som Expressen med krisrubriker skrev stora uppslag om nog vara ganska sanna, men framför allt är det ganska tydligt att stackars Pär Bäcker borde hållt käften i stället för att gnälla offentligt om lagets dåliga stämning. Att samme Bäcker faktiskt är den sämste spelare jag någonsin spela Elitseriehockey gör ju inte hans övergång till Dif mer tråkig direkt.

I Färjestad tar man tag i problemen på ett snyggt sätt och inte genom tidningsgnäll, någonting för andra föreningar (Mats Ahdrian, jag menar bland annat din förening!) kan lära sig av.

Jag försöker ju läsa allt allt allt som skrivs om Färjestad idag (även om jag har annat för mig, minst sagt) och det är nästan hysteriskt roligt att läsa Magnus Nyströms krypande för FBK och Jörgen Jönsson i Expressen - men han fortsätter att sätta sig i centrum på ett sätt som drar löje över hela tidningen. Du, Nyström: Loob skulle inte gå över gatan och pissa på dig och du låg och brann på trottoaren.

Bra sammanfattning av olika tidningars mer begåvade krönikörers kommentarer på SVT.se kan du läsa här.

Jag och Lotti satt på läktaren i Cloetta Center måndagen den 23 januari och var glada när vi såg FBK få stryk av LHC i slutminuten, för det s-å-g bra ut. Det var första matchen med tränarduon Clabbe Eriksson och Perra Johnsson (Leif Carlsson hade inte ens hunnit börja ännu) och det är lika bra att erkänna med en gång: Jag var hemskt nervös för vad det var för tränare som Färjestad värvat. Perras namn hade jag innan bara hört i fotbollssammanhang, förutom hans inhopp som tredjetränare i FBK för några år sedan.

Men Håkan Loobs nödlösning var inte bara tillräckligt bra, utan faktiskt helt genialisk. Perra, Clabbe och Leffe har fått fram maximal kapacitet, eller åtminstone väldigt nära, av alla i hela truppen och för det bör och ska de hyllas.

En rapport från hyllningarna vid torget framför frihetsgudinnan i Karlstad säger att när Per Ledin fick sina 13.700 kr som hjälp till disciplinböterna sjöng hela truppen (och publiken) "Kåbergs flickvän heter Per Ledin" och Ledin var inte sen med svaret:
- Käften tjockisar!

5 kommentarer:

Danish(MF) sa...

Jaja man får väl gratulera då, tyvärr har jag inte lyckats uppbringa ditt engagemang för hockeyn men hoppas kunna känna samma känsla framemot höstkanten (både festivalgrejen och när MFF vinner). Vad ska du fylla din tid med nu hockeyn är slut?

Anonym sa...

Baby, The rain - rain - (rain) - on my face
In the rain - rain - to hide my pain - on my..
Hey I like to go out in the rain - rain - (rain)
On my face - in the rain - rain - to hide my pain - on my..
Hey I like to go out in the..

Check Yourselfish sa...

Yo Dansken! Som MFF-fan har du det inte lätt med de backvärvningarna. Gökens framfart i måndags är nästan knasigare än ens Elanga i högform. Stackars Järdler.

All fri tid som nu kommer att uppstå ska jag ägna åt att lyssna på Gnarls Barkley, Ghostface Killah och Up Hygh. Och Snook när deras platta kommer. Tänkte börja skriva lite om musik också...

Anonym: Det är sol i Karlstad. No help there. Sen gillar jag Temptations "I wish it would rain" bättre.

"I wish it would rain (oh how i wish that it would rain)
Oh let it rain, rain, rain, rain (oh how i wish that it would rain)
Ooooooh baby

Let it rain (rain, rain)
Oh yeah, let it rain

Day in day out, my tear stained face
Pressed against my window pane
My eyes search the skies, desperately for rain
Cause rain drops will hide my teardrops and no one will ever know
That I'm crying (crying) crying (crying)
When I go outside"

Danish(MF) sa...

Vi kan kanske komma överans om att inte snacka om MFF, det sista som överger en är ju hoppet. Lustigt vad du ska lägga ner din tid på, jag ska nog göra detsamma i en vecka till iallafall.

Fantastisk liten låt du citerar, quality never goes out of style.

Check Yourselfish sa...

Ska inte tjata om MFF, men Kouakou? Till och med namnet är hysteriskt roligt.

Hörde att du börjat jobba på Malmefestivalen, men hur gick det egentligen med Breakestragigget?

shareknapp

Bookmark and Share