måndag, februari 27, 2006

Målet äntligen nått


Det är märkligt när både ens privatliv och yrkesliv liksom blir en enda sportmetafor.

Jag har i två veckors tid kämpat mot två olika deadlinemål och samma dag som jag nådde mitt andra mål nådde Sveriges Tre Kronor sitt mål och tog OS-guld i Turin. De bästa var med. De bästa av de bästa vann. De allra bästa av de bästa var Henrik Zetterberg (framtiden är säkrad i den mannen), Kenny Jönsson och Nicklas Lidström (bättre backar hittar du inte varken i NHL eller i Allsvenskan), Henrik Lundqvist (naturbarn) och kanske allra mest både Pebben och Homer Holmström (offerviljan).

Jörgen Jönsson och hans kedja med Sedinarna var urstarka och kanske faktiskt lite oväntat roliga att se. Hoppas Jörgen hyllas storligen i LLA på tisdag.

Okej Sundin, Forsberg och Alfredsson gjorde inte bort sig - men ingen av dem hade vingar och alla tre var delar av ett LAG. Ett lag som man inte skojar bort. Grattis, eller tack eller vad fan man säger i såna här lägen.

SVT:s OS-studio får TV-krönikörer och elitistiska experter att spy galla, men jag tycker Jidhe, Wikegård, Thornberg, Svanberg, Rippe, Karlsson, Popsen, Lehman, Leijnegard och Hård alla förgyllt två veckors stor sportunderhållning med lagom mix av expertis, folklighet, humor, värme, modern teknik, vakenhet och folklighet igen. Hyland hade varit stolt. Jidhe är stor nu.




2 kommentarer:

Mia sa...

Thornberg regerar!!!! Fan vad jag har skrattat! Jag är nog lite kär!

Check Yourselfish sa...

Tycker också Thornberg är underskattad, medan alla pratar om Wikegård. Fast kär är jag i en helt annan... Hon har förresten blivit biten av OS-sjukan på stort vis den senaste tiden, med stora humanistiska tårar i ögonvrån mest hela tiden. Ursött.

shareknapp

Bookmark and Share