söndag, oktober 16, 2005

Itssoweezee, Ego Trippin' & Much More

Det är inte alla grupper som åldras med värdighet, som man kan både beundra nostalgiskt och respektera för att de fortfarande har betydelse. Inom hiphopen är det väl ungefär bara Beastie Boys och Dr Dre som finns kvar sedan 80-talet och som inte haft några katastrofala dalar (tänk Public Enemy, Run DMC, Ice Cube, LL Cool J) i sin produktion. Och De La Soul.

Ytterst få rapartister klarar av balansgången mellan att göra ny spännande musik och dessutom få de nya låtarna att passa in bland sina klassiker. Där är nästan De La helt ensamma, för även om jag ska torteras länge för att säga negativa saker om Beastie Boys så låter inte "Rhymin' and stealin'" särskilt logisk mellan "Sure Shot" och "Shake your rump". Snarare som om någon av låtarna varit covers. Beasties har ju helt enkelt bytt sound på nästan varje skiva och därigenom behållit sin relevans. Dr Dres hov av producent-underleverantörer varierar ju över tid och därför finns heller ingen linje i hans musikproduktion.

Med De La Soul är det annorlunda. De stoppar in tvättäkta klassiker som "Itsoweezee" och "Ego Trippin'" mellan fantastiska "Much More" och "Rock Co Cane Flow" från fjolårets fina platta "Grind Date". Och det låter som samma högklassiga band hela showen. Intressant med Plug ett till tre är att de inte hållit sig till någon enstaka producenter på 15 år, men ändå låter som en och samma grupp oavsett om Prince Paul eller J-Dilla levererat hetta.

Liveshowen med PA Mase som vanligt på scratch-CD, en snart förtioårig Dave med kläderna precis som en 12-åring och Posdonous med mer pondus än Göran Persson var värd varenda krona. And then some. Det var helt enkelt väldigt bra. Punkt.

Pos gjorde några grejer på scenen som fick mig att respektera honom ännu mer än innan. Scratch-gängets DJ-backdrop var dåligt gaffad på Mase bord och Pos lade ner lite tid på att fixa till den. Oavsett om det var för att vara schysst mot en liten svensk klubb, eller om han gjorde det för att showens helhetsintryck inte skulle dras ner är det endast en mycket smart rappare som gör en sån grej.

Och dra-upp-brudar-på-scen-historian var inte så pinsam som den brukar bli, men även det beror på Pos och Doves intellegens. I stället för att låta det bli en hö-hö-nu-ska-vi-se-vad-vi-kan-få-götebörjstjixen-att-ställa-upp-på var det en hyllning till alla kvinnor som tycker om hiphop. Jag hade kanske hellre sett dem hylla kvinnor på något annat sätt än att dansa med dem, men ändå.

Hoppas att Adam och gänget (eller PK?) gick ihop med de cirka 6-700 personer som löste entré, för rap på den här nivån är inte ofta i Göteborg...










Shoppade loss i Göteborg på lördagseftermiddagen, hittade på CD-specialisten (av alla ställen) en ovanlig promotionutgåva av Afghan Whigs mästerverk "Gentlemen" (1993) och Mike Nardones första samlingsplatta "We came from beyond" (2001) med outgivna låtar från Atmosphere, Beastie Boys (här är mixen på "Pass the mic" som jag letat så efter!), Jurassics första låt "Unified Rebelution" och Blackalicious fantastiska Shadow-producerade fyllelåt "40.oz for Breakfast". Dessutom med liner notes skrivna av Jeff Chang! Hade nästan glömt hur kul det är att attackera en till synes värdelös skivlåda för att sen ändå hitta bra grejer.

Linköpings urtöntiga hockeyhuliganer LLL gjorde bort sig än en gång igår. Förstår att Linköpingsborna inte vill stödja sitt lag när laget stödjer det där packet. När spelar cluben för ett tomt Cloetta Center? Hoppas det inte blir den 15 november i alla fall...

Tore i FCZ är helt fantastisk. FCZ är förresten helt OK också.

Roliga helger nu, De La Soul den här veckan, Thinktank summit 2005 i Gamleby nästa och Gaunitz bröllop sista helgen i oktober!

2 kommentarer:

Mia sa...

Dig såg man ju inte skymten av! Hörde att det var grymt kul. Vi blev fast på festen inne på publiks gård. Axxionpack höll hov.

Check Yourselfish sa...

Nä, vi blev spritstressade...

shareknapp

Bookmark and Share