söndag, september 11, 2005

Varning, politik igen

Helt hypotetisk - låt oss säga att jag skulle välkomna och lyckönska ett parti som vill kämpa för ännu mer jämlikhet i vårt svenska och europeiska samhälle. Jag kan till exempel tänka mig att dela på föräldraförsäkringen enligt 5+5+5-regeln (en trejedel var och den sista valfri) och ännu starkare lagstiftning mot diskriminering i anställningsprocesser.

Anta att jag tycker att det är några av de allra viktigaste frågorna och att jag därför kan tänka mig att rösta på ett feministiskt parti.

Säg då att det feminstiska alternativet på sitt alldeles nyss avslutade första årsmöte valt att företrädas av en avdankad men retoriskt duktig vänsterledare. En okvalificerad gissning är ju att hon har kvar sina gamla vänsteråsikter om stora skatteuttag, höga bidragsnivåer och stor myndighetsinblandning i privatpersoners vardagliga val.

Åter till mig. Jag undrar om jag kan rösta på det nybildade rikstagspartiet Fi och vill ha reda på vad de kommer göra realpolitiskt under riksdagsarbetet om de får min röst.

Kommer de aktivt arbeta för eller emot skattesänkningar på bensin? Finns det någon risk att de kommer arbeta för sänkningar i bidragsnivåerna för arbetslösa och sjuka? Hur kommer de ställa sig i den aktuella frågan om flyktingamnesti? Blir en röst på Fi en röst på något handlande i någon riktning som inte har med kvinnors löner och arbetsmarknad att skaffa (eller om lesbianers rätt att få leva med sin älskling på ett juridiskt föredömligt sätt)? Kommer de stödja vänsterkartellen (som Maud kallar dem) eller högeralliansen?

Nä, det tänker de inte svara på. Gudrun Schyman trodde inte att Fi över huvud taget skulle fundera på skatter, EU eller några andra frågor som inte har med feminism att göra. Jag baxnar. Hur hundan tror Gudrun att hon ska komma undan med att inte redovisa några ståndpunkter alls i några frågor förutom de man kan gissa sig till? Jag tänker i alla fall inte riskera att kasta min röst på ett parti som bara blockerar alla beslut som de - utan att redovisa i förväg - skulle ogilla av anledningar som bara de själva kan känna till.

Tiina Rosenbergs lesbianflank i Fi har ju självklart sitt existensberättigande, men de kan ju inte räkna med att den hjälper till för få min röst och knappast några andra av alla andra omoderna heterosvennar som gillar att ligga och leva med en person av motsatt köns röster heller.

Och den glada studentpolitikern som upphöjts till taleskvinna i det här sorgliga sorgliga partiet ger - utan att vara onödigt elak - verkligen inte något överintelligent intryck i TV när hon försöker se pigg ut samtidigt som hon får svara att hon inget kan säga om partiets politik.

Att raljera politiskt utan att själv ta ställning för någonting är jävligt lätt och ofta fegt, men jag är själv mycket mer osäker inför nästa års val än jag någonsin varit förut. Skulle nog kallat mig för tråksosse för några år sedan, men det är så mycket som gått fel hos Perssons regeringar (bensinpriset! flyktingutvisningar! CIA-agenter på svensk mark!) och vi skulle verkligen behöva vädra ut den unkna doften av förnöjsamhet som ligger kring Rosenbad.

Men alternativet - att rösta på en allians som vill sänka min disponibla lön till en tredjedel när jag blir arbetslös om åtta månader känns inte så troligt, även om jag inte brukar rösta med min egen plånbok. Och att leta sig ut mot kommunisterna är inte aktuellt, tack så mycket. Och när Miljöpartiet förstått att det inte går att går att åka kollektivt utanför de största storstadsregionerna och därefter ändrat policy om bränsleskatter ska jag fundera på dem, men innan de får min röst får de nog stryka kapitlen om medborgarlön och räntefritt samhälle ur partiprogrammet. Bland mycket annat. Men tills vidare vet jag faktiskt inte vilken fot jag ska stå på.

Förutom att jag inte kan rösta på ett parti som håller sin agenda dold ända tills det är för sent.

2 kommentarer:

kick ass sa...

förstår dina argument och har faktiskt svårt själv att välja fi/mp

men att 'könskampen' inte bör vara underordnad klasskampen måste jag nog skriva under på.

att det handlar om makt och vem som har rätt att påverka fick Gudrun in i slutklämmen på ett av sina 'feministbrev' i våras

feministbrev nr 15
"Det renodlat feministiska perspektivet måste få ett mycket starkare genomslag i politiken än hittills. Att nu sätta maktfrågan, den patriarkala maktordningen, i centrum är det logiska och konsekventa sättet för en feministisk rörelse att gå vidare. I alla fall för oss som tycker att jämställdhet under vår livstid är en fullt rimlig målsättning."

Check Yourselfish sa...

Klasskampen?

Man har väl ingen jävla aning om vad de vill göra för eller emot exempelvis underbetalda män på landsbygden? Ska de arbeta för att han kan ta sig till jobbet på ett billigare sätt? Kommer hans skatt att sänkas eller höjas? Var landar hans sjukförsäkring efter en Fi-valseger?

Ska han kanske till och med drabbas av en sån däringa härlig extra straffskatt för män, som Gudrun råkade rapa ur sig för några år sen? Den där alla vi "som slår kvinnor" ska vara med och betala de ohyggliga skador vi ställer till med? Fy fan.

Och vad fan har Farbror Barbro och skära kärlekstrianglar med klasskamp eller makt att göra?

Inte lika otäckt parti som Ny Nazism för 15 år sen, men nästan lika tramsigt!

shareknapp

Bookmark and Share