måndag, juli 04, 2005

Utrota dålig musik med stort samvete nu

Live8-helg hos daPete i Ytterby, med mer smuggelöl än man vill räkna efter och ännu en måndagmorgon från helvetet. Vad fint de hade fått det i sitt nya hus och vad kul det var att träffa både Petta och Majty Magnum igen, two thirds of Habib was in da haus, så att säga.

Reflektioner från Live8:

Sen när blev det OK att sända politiska reklamfilmer i vår public servicekanal? Visst är det behjärtansvärda ansatser i utrota fattigdomen nu-kampanjen (av vilka jag ställer mig bakom de allra flesta!), men det är ju sannerligen inte ett oomstritt förslag att exempelvis stötta afrikanska diktatorer med fullständig skuldavskrivning. Får de som inte tycker att vi ska skänka pengar till diktatorer 11 timmar på SVT nästa lördag att göra med vad de vill?

Ur ett copywriterperspektiv var filmen med "...If 50.000 people died in Düsseldorf on Sunday, if 50.000 people died in Vancouver the next Monday, then these eight world leaders would find the solution to the problem between the front door and the reception desk in Edinburgh... " absolut bäst.

Jag stod i Peters kök och skrubbade potatis till kvällens delikata grillning (som DamP snabbt döpte om till överlagd mordbrand i rädsla för sitt nybyggda hus eventuella ödeläggelse) på lördagskvällen, när glamrockpajasarna Slade plötsligt började spela Green Day-låtar i Berlin. Jag släppte pärat och rusade fram till rutan och insåg att Noddy Holder inte alls gjort comeback utan snarare reinkarnerats till sångare Billy-Joe Armstrong i OC-bandet. Hans sångröst låter rent ut sagt hemsk numer, även om jag faktiskt fortfarande kan tycka att de är ett acceptabelt Clash-substitut emellanåt.

En annan californier som helt glömt bort hur man sjunger är Brian Wilson. Hans mick var på i ungefär 20 sekunder på Live 8, innan en driftig ljudtekniker stängde av den för allas bästa. Tack.

Naa-naaa-naa-nanananaaa-nanananaaa-Hey Jude lät fanemej bättre när ett gäng galna Hultsfredsbor förvandlade karaoken på Siljaline i februari 2003 till en 25 minuter lång Beatlesmania, än när Paul McCartney och stjärnkören slutgiltigt slaktade allsångsklassikern en gång för alla. Däremot lät både "Sergeant Pepper's Lonely Hearts Club Band" och "Helter Skelter" otroligt bra båda två.

U2 som kompband till Macca var också mäktigt, men när de fläskade på med "Vertigo" och "Beatiful Day" tog de nog faktiskt hem segern som hela galans bästa jävla band.

Ett annat mäktigt ögonblick var när Coldplays Chris Martin introducerade Richard Ashcroft med orden "say welcome to the greatest singer ever, who's gonna play the greatest song ever written". Låten "Unfinished Symphony" lät också riktigt bra, även om Ashcroft inte ser helt kry ut.

Pink Floyd med Roger Waters var bättre än jag trott, även om Waters också han glömt hur man gör när man sjunger. Både "Wish You Were Here" och "Money" är fantastiska låtar på vilken skala mätt som helst.

Linkin Park kunde man ju varit utan, men att se Jigga på scen igen var kul.

Robbie Williams är född för att stå på scen och alla borde se honom live live. Vår största entertainer i världen idag?

Will Smith är en annan underhållare av rang, men att han strök den löjligt väl passande "Summertime" för att få plats med sin nya kassa singel "Switch" är oförsvarligt. Kul dock att han spelade signaturmelodin till "Fresh Prince i Bel-Air"...

Bäst på Live8 var annars bildskärmarna bakom artisterna. När Sting körde "I'll be watching you" visades menande bilder på de 8 statscheferna bakom honom och när REM spelade hade glada afrikanska barn masker med svartvita Bush-, Blair-, Chirac-, och Putinansikten framför sina egna nunor. Mycket underhållande.

Inga kommentarer:

shareknapp

Bookmark and Share