fredag, maj 13, 2005

Feminism, snuskig rock och sorg

En vecka i nya lägenheten och alla skivorna är fortfarande begravda i skrymslen och banankartonger. Börjar bli lite kritiskt läge. Tur att vi köpte nya Bennohyllor igår, kanske kan man få fram plattorna idag?

Köpte en rolig AC/DC-DVD på skivfönstret i Linköping igår. Titeln ”Family Jewels” symboliseras av två svängande järnkulor – ni vet såna man river hus med – och det är inte många av de 40 videorna som inte utstrålar samma enfaldiga, men hysteriskt roliga, humor. Självklart är alla promovideos till de största hitsen med, men också underbara små inspelningar med flera av mina personliga favoritlåtar – många inte ens utgivna på singel. Som ”Girls Got Rhythm”, "Walk All Over You", "Dog Eat Dog", "Touch Too Much" och "Nervous Shakedown", bland många andra.

Man ställer sig ibland en del frågor om AC/DC efter att ha sett "Family Jewels". För er som också trott att Angus Young alltid spelat i skoluniform genom åren, kan jag meddela att han uppträder i specialsydd fång-sparkdräkt, konduktörskostym, skotska landslagets fotbollsställ och korgosseklädsel. De gånger Bon Scott behåller kläderna på är de oftast alldeles för små av någon märklig anledning? Skämdes Malcolm Young för sina infantila bakgrundssångssinsatserr? Inte en enda närbild på hans grymtande ses på första skivan; Fanns det inga fotbollsshorts till basisten Mark Evans? Han spelar iförd vita kalsonger när resten av bandet uppträder som skotska landslagsmän. Det finns många höjdpunkter på den här filmen, och det är som alltid med AC/DC - aldrig långt till ett skratt. Mer musik borde funka så.

Det är tur att inte jag är chefredaktör för nya hiphoptidningen Quote. Skulle nog inte funka att leda en feministisk blaska om man samtidigt avgudar ett band som skriver låtar om tjocka horor, unga tjejer med bra rytmkänsla i baksätet och om att sänka något som är rosa i något annat oidentifierat. I en intervju i dagens DN visar dock Axel Björklund att han är en utmärkt som boss på Quote, snart i din specialskivaffär! Hiphoptidning, även för tjejer alltså.

I dagens DN skriver för övrigt alltid läsvärda Karolina Ramqvist om hiphoparnas kärlek till det förflutna och brist på nutidskildringar. Det ska vi ju också ändra på, var tanken.

Två otroligt bra Rocky i rad i DN nu förresten. Kellermans sida i nya Café är också toppen, har börjat fundera på om han faktiskt är roligast när han skildrar sitt umgänge med kvinnliga bekanta?

Hörde några låtar från Organism 12 & DJ Larges nya mixtape ”Garotta di Ansjovis” (titeln hämtad från en låt om sillstrypare med Nationalteatern, om ni undrar) och här snackar vi samma kompromisslösa streetmixkänsla som Dipset och norska Jaa9 & OnklP tidigare gjort till sin grej. Plattan är på tryckning och finns i affärerna om några veckor meddelade Large igår.

Det här är ett bra år i svensk hiphophistoria redan innan halvtid, med utmärkta plattor från Timbuktu, Looptroop, Peshi och Form One redan ute (eller i alla fall klara och på väg)…

Om det är så illa att en av universums fem vackraste kvinnor någonsin, tillika värmlänning, som hade en av svensk musikhistorias vackraste röster och dessutom sjöng och spelade med i många av HasseåTages bästa filmer och revyer, omkom igår, så är ju dagens oturskvot fylld med råge. Tänker på Monica Zetterlund idag. Snacka om gåshud när hon spelade på Pampas i Hultsfred 1997...









Inga kommentarer:

shareknapp

Bookmark and Share